Torsdagstanken av Maria Franzén Olsson

Personalrummet

Satt och försökte komma på en torsdagstanke på jobbet igår. Jag såg mig omkring. Det var som vanligt, vi satt där. En ganska trevlig stämning hade infunnit sig sådär på eftermiddagen.Och  om man hade betraktat oss utifrån så skulle man kanske längta in ändå. Man skulle se en massa människor sittandes i mintgröna soffor, sörplande på sitt kaffe, upplysta av lysrör. En del i diskussioner, en del djupt försjunkna i arbete. Man skulle se någon gå fram till bordet och breda sig en smörgås, för att sedan lägga på en skiva ost och därefter en bit röd paprika. Om betraktaren skulle gå in i rummet, skulle varm luft möta honom och det skulle lukta gott från kaffet. I det läget skulle man nog vilja slå sig ned en stund, innan man åter gick ut för att möta kylan igen.

Torsdagstanken av Jesper Fransson

Bara en känsla

Jag hörde en kvinna på radio för ett tag sedan som snackade om hur man ska tänka i olika situationer för att palla. Sånt är alltid lite kul att höra; hur andra pallar med saker och ting. Hon som snackade var, om jag inte minns fel, en extremsportare av något slag. Jag kommer inte ihåg allt hon sa men en mening fastnade: ”Trötthet är bara en känsla, det går över, så det är bara att köra.” Hon hade väl cyklat runt halva jorden, tror jag, och sedan säkert paddlat lika långt och slutligen ålat hem igen. De har ju så mycket exters för sig de där. Först tänkte jag att hon är ju dum i huvudet och det är minsann ingen känsla som går över utan ett högst permanent tillstånd. Men så provade jag att tänkta så när Siri vaknade och skulle ha ny blöja härom natten Ok, jag är trött så jag kan spy, men det är bara en känsla. Gå upp nu. Vänta inte på att Lisa ska göra det. Och visst funkade det. Jag gick upp, mödosamt och svajandes av trötthet men dock. Efter ett tag blev jag till och med lite pigg och tog ett par danssteg i bara kallingarna där vid skötbordet. Det kändes som ett starkt ljussken stod som en gloria runt hela mig. Siri genomskådade mig naturligtvis och för att få ner mig på jorden la hon en brakare i blöjan just som jag lagt huvudet på kudden igen: ”Du ska inte tro att du har kommit på nåt här, pappa.” Det här med att man vill strypa sitt barn, är det också bara en känsla som går över månne? Andra gången blev det fan ingen dans.

Word Up

Moder Ord prövar på att stöpa om sin hemsida. Det blir en tid av nya vanor, det blir en fin tid.